African Time? Bussresan mellan Vilankulo och Beira

Bussen som avgick vid kl 4 på morgonen, skulle varit framme vid kl. 11.30 men anlände till Beira kl. 21. Först avgick bussen en halvtimme efter utsatt tid, en försening man dock vant sig vid. Att chaufförerna kör lite sisådär var man också van vid efter 5 månaders resa. Denna chaufförens galna körning gjorde dock att vi körde alldeles för fort ner i en grop vilket ledde till att något under bussen gick sönder och började ryka.

Fyra timmar senare (!) hade bussen lagats och vi var på väg igen. Som tur är hade vi haft intressanta samtal med en medpassagerare om drömmar och mål, vilket gjort att tiden gick förvånandsvärt snabbt. Det gick dock inte en lång stund förrän motorn överhettades en andra gång och vi fick stanna igen. Det var bara att sätta sig vid vägkanten igen och utan en aning om hur länge vi skulle sitta där. Vid detta laget var mitt tålamod som bortblåst och frustrationen kom krypande i takt med de envisa flugorna i ansiktet.

Det visade sig ta någon timme till innan motorn svalnat, vatten anlänt och vi var på vägarna igen. Men vattnet hjälpte inte länge. Motorn började ryka IGEN.

Som tur var kom en lastbil förbi den här gången som kunde bogsera bussen till närmsta stad, där vi fick gå ur och vänta på nästa buss. Den var dock mycket mindre och det blev bråk om platserna. En kvinna satte sig bestämt på platsen precis innanför dörren, så jag fick helt ärligt klättra över folk med ryggen tryckt mot busstaket för att kunna komma åt sätena längre in. Tack för samarbetet!

Bussen tog oss i alla fall hela vägen till Beira, där vi sedan fick ta in på hotell då det inte finns några hostel i stan. Och som om det inte var nog med att det var svårt att ta sig till Beira, så skulle det visa sig vara ännu svårare att ta sig därifrån…

Kommentera