Beira, Mozambique

Staden som bara var tänkt som ett snabbt stopp på vår väg upp genom Mozambique men som visade sig vara svårare att ta sig ifrån än vad vi hade räknat med.

Ett snabbt stopp där en dag skulle spenderas på stranden innan vidare färd. Men att spendera en dag på stranden och äta lunch på någon av restaurangerna vi läst om blev inte alls som vi tänkt oss. Dels hittade vi inga restauranger, inte ens ett område som såg ut att ha några, och strandremsan vi till slut satte oss på hade bara brunt havsvatten vid sig så det blev inget badande heller.

Planen att fara vidare dagen efter gick också sådär. Tanken var att ta flyget upp i landet för att hinna ta oss till Dar es Salaam i god tid innan det var dags att ta flyget hem till Sverige igen. Vi bokade biljetter via nätet och tog oss till flygplatsen. Där visade det sig dock att det inte gick att boka via nätet, så där fanns inga biljetter till oss och de som fanns att köpa skulle kostat oss dubbelt så mycket. Så det hoppade vi över och satte oss istället i en taxi tillbaka in till Beira (En taxi som kostade mer än taxin hade gjort dit, vilken redan hade lurat oss på pengar). Vår nya plan var att ta bussen nästa dag och vi blev tipsade om ett annat hotell närmre busstationen.

Ett hotell som vid första anblick var imponerande med stor och fin lobby. Men det intrycket ändrades snabbt när vi fick vårt rum. Ett stort rum med fem sänger som alla stod uppradade med huvudänden mot väggen. Mellan var säng stod stålställningar som såg ut att ha använts till att hänga upp droppåsar i förr. I taket hängde en oskyddad glödlampa som gjorde skuggor i rummet när fläkten bredvid snurrade. I ett förråd i korridoren stod massa gamla stålsängar och allt på hotellet luktade. Det hade inte förvånat oss om stället var ett gammalt barnhem eller ett barnssjukhus. Det var i vilket fall fruktansvärt läskigt.

För att slippa sitta kvar på ”barnhemmet” letade vi rätt på kontoret till bussbolaget som körde bussar norrut. Det visade sig dock vara ett café som inte längre sålde biljetter. Vi fick ett nummer att ringa men det visade sig att det bolaget inte hade några bussar som gick förrän två dagar senare. Istället fick vi testa lyckan på busstationen som vi fått information om startade sin biljettförsäljning kl. 17. Det visade sig dock att alla biljetter va slutsålda när vi kom dit.

För att dränka sorgerna att vi var fast på ett läskigt gammalt barnhem i minst en natt till och fast i en stad där det enda vi kunde göra om dagarna var att sitta på ett café så köpte vi ett antal flaskor rödvin till kvällen. Det var under denna kväll som frågan kläcktes om varför vi inte bara åkte tillbaka till Sydafrika igen. Det verkade inte som att ödet ville vi skulle längre upp i Mozambique, en hel del tid hade gått till spillo i Beira så skulle vi ändå åka uppåt skulle vi fått spendera all tid på resande fot för att hinna och vi var alla egentligen mer frälsta i Sydafrika.

Jag skulle vilja säga att det var fixat enkelt och snabbt, men det blev x antal samtal och mail till Kilroy, som vi bokat vår resa genom, för att få godkänt att boka om vår hemresa från Johannesburg istället för från Dar es Salaam. De gav oss dock olika besked vid varenda samtal och det visade sig även att vårt avbeställningsskydd bara hade gällt vår utresa från Sverige (vilket kunde ha varit bra att veta tidigare). Men efter att  ha insett att alla bussar norrut de närmsta dagarna var fullbokade och de söderut började bli så fick vi tack och lov i sista minuten besked om att det ”bara” skulle kosta oss 1500kr att boka om. Så efter en dag med full kalabalik och med x antal resor mellan busstationen och internetcaféet så var allt äntligen klart för avfärd nästa dag tillbaka till Sydafrika och framförallt bort från Beira.

Såhär i efterhand har Beira blivit ett av de starkaste minnena från resan. En stad utan riktigt innehåll men där vi ändå fick vårt stammiscafé där vi drack kaffe om dagarna. Vi blev lurade otaliga gånger av taxichaufförer men det märktes tydligt att människorna i staden inte hade det så gott ställt. Det var en så konstig vecka och med ett så konstigt boende som dock i slutändan ändå hade en viss charm. Framförallt blev det många trevliga stunder tillsammans oss emellan då det inte fanns så mycket att göra där. Sallad fixades på hotellrummet om kvällarna, rödvin dracks och mycket pratades om.

2 reaktion på “Beira, Mozambique”

Kommentera