”Fear is temporary, Regret is forever”

Du står i kö, iklädd en sele, med din vikt skriven på handen och precis bekräftad inför alla. Du tänker att din hjärna snart borde inse vad du är på väg att göra men signalerna verkar inte gå hela vägen fram. Kanske ren överlevnadsinstinkt- förnekelse? Kanske på grund av gångbron du precis gått på, där bara ett skakigt galler fanns mellan dig och slutet.

Men nu tänker inte din hjärna på den. Dina ögon är fullt upptagna med att titta på killarna som jobbar. Som sätter fast säkerhetslinor, som leder fram folk till kanten, som drar upp linorna igen och som dansar i takt med musiken som dunkar på hög volym ur högtalarna. Det är nästan mer klubbkänsla där uppe än rädsla. Antagligen även det för att lura hjärnan.

Kön blir sakta mindre. Stela leenden, nervösa blickar, försök till skämt byts gång på gång ut mot ren och skär adrenalin. Lycka, stolthet, förbluffan. Benen lika skakiga, om inte mer. Alla andra klarar det. Inte kan du va sämre?

Det är din tur. Din tur att sätta dig på lådan och få benen omsnörda av rep. Din tur att sakta hoppa fram mot kanten. Din tur att få hålla i killarna som följer med dig fram. Klänga dig fast för utan dem har du ingen riktig balans. Men du vet att de kommer stanna där. Sista biten måste du ta själv. Lite närmre kanten. Precis på kanten. Tårna lite utanför.

Bungyjump Sydafrika

Det är din tur att le mot kameran och visa alla som tittar att du inte är rädd. Eller är du? Med en blick ner över kanten inser du att du borde vara det. Hjärtat åker upp i halsgropen. Det är sjukt långt ner. Men det finns ingen återvändo nu. Det är din tur. Och när killarna räknat ner, 5..4..3..2..1..,

måste du hoppa.

Och du gör det. För din hjärna har fortfarande inte förstått vad det är du håller på med.

Men plötsligt vaknar den till liv. Du känner hur blodet rusar till fötterna och tillbaka igen. Hjärnan inser att din kropp faller, med huvudet före, och instinkten skriker åt dig att försöka ta emot med händer. Stoppa fallet. Vifta. Halsen vill skrika (..som att det ska hjälpa?). Och trots att du fortfarande blir filmad- vifta om du vill, skrik om du behöver. Men missa inte rösten i ditt huvud som i extas skriker åt dig ”Du gjorde det, du gjorde det, DU GJORDE DET!” Du dök precis ut från världens högsta bungybro.

Och den kicken är monumental!

Det hinner gå en stund. Du faller fritt. Du hinner undra om linan ska ta emot dig och dämpa fallet. Och den gör det, får dig att studsa upp igen. För innan du är klar faller du igen. Du har studsat tillbaka tillräckligt högt för ännu en adrenalinkick.

Bungyjump Sydafrika

Och när du stannat hänger du där. Du har en stund att titta på marken under dig. Du hinner känna blodet i huvudet och hur det pulserar, nästan gör ont. Du hinner känna fötterna i sin fastsättning (som kanske känns lite lös?). Och du hinner le. Skratta. Känna känslan av stolthet rusa genom kroppen. Innan du märker någon närma sig för att koppla om dig och ta med dig upp igen. Mannen som hela dagarna jobbar med att hämta upp lyriska hoppare. En färd upp som under vilka andra omständigheter som helst skulle skrämma livet ur dig. Men som nu bara är ännu en påminnelse om hur awesome du är.

Du kommer upp till kanten av bron och drar dig över. Du är än en gång på kanten av bron. Men denna gången utan minsta tanke på stupet några centimeter ifrån dig. Istället står du där, hög på adrenalin, skämtandes med killarna som jobbar där. Inte ens gångbron tillbaka till fast mark kan skrämma dig nu, trots att gallret under dina fötter för en timme sen fick din hjärna att koppla på överlevnadsmode. Du är bara sjukt stolt.

Jag kan fortfarande känna blodet rusa till fötterna när jag tänker på fallet ner. Känslan av att falla fritt. Rakt ner mot dalen. Adrenalinet. Jag kan fortfarande känna hjärnans instinkt att vilja stoppa fallet. Och rösten i huvudet som skriker ”Du gjorde det, du gjorde det, DU GJORDE DET”.

Jag gjorde det. Två gånger.

Bungyjump Sydafrika

”Fear is temporary, regret is forever”
Bloukrans Bungy Jump Bridge, 216m
South Africa

För mer info se HÄR.

2 reaktion på “”Fear is temporary, Regret is forever””

    1. Tack Maria <3 Ja det var en häftig upplevelse! Vem vet, du kanske passar på att testa skydiving i Australien, poppis i Byron om jag inte minns fel 😉

Kommentera