Wah gwaan? Everyting’s Irie!

Efter Kuba var nästa mål på vår ‘Inte alls jorden runt’- resa Jamaica. Ett självklart stopp. Landet av reggae (där de t.o.m. i välkomstvideon på planet dit spelade reggae). Första staden var Montego Bay. Inte så mycket att säga om den staden. Starkaste minnena är en påstridig värd, med en pårökt brorson och en spännande (?) utgång med ovannämnda brorson, mig och J.

Det stället det däremot finns starka minnen från är nästa stad; Negril. Paradiset på jorden? Vi hade bokat in oss på hotell Fireflyes budgetalternativ ‘Secret Cabins’ som låg precis på stranden med hängmattor, solstolar, en bar och såklart en bro för hångel. (Läs mer HÄR). Kritvita stränder, turkost hav och en doft av.. Jamaica! Här spenderade vi lata dagar i solen, kvällar med middag och förfest på vår balkong och nätter på diverse barer. Det var även här J stötte på mannen som noga poängterade att ”This is my stone. This is where I sit”.

.. Jamaica!

Efter Negril begav vi oss till Kingston. Vi hade inte hört ett enda gott ord om staden men fick oss ett otippat trevligt dygn här. Vi tog en promenad in till New Kingstons centrum, som är den bra delen av Kingston, och åt patties till lunch- en jamaicansk specialitet(?); paj med köttfärs, ost och stark sås. Otroligt gott! Sen efterrättade vi med glass på Devon House ”I scream” (Fyndigt). De bjöd på många spännande smaker som exempelvis ölglass. Förvånansvärt ok (Både glassen och Kingston).

Kan inte annat än att varmt rekommendera Jamaica, framförallt Negril såklart. Men det kanske ni förstått.

Kommentera