På hästrygg genom Lesotho

Från Swaziland lyckades vi bli erbjudna ett riktigt bra pris av BazBus- chauffören som tog oss direkt till vår hosteldörr i Durban, Sydafrika. Därifrån tog vi oss dagen efter med skjuts till PMB och med minitaxi därifrån till Underberg, Sydafrika.

I Underberg hade vi bokat in oss på ‘Kothso Backpackers’ som erbjuder ridturer över gränsen till Lesotho och tillbaka (Lesotho är även detta ett litet land omringat av Sydafrika). Vi hade dock lyckats göra en deal med Steve aka ”Crazy Steve” som driver hostlet att få fortsätta rida söderut dag 2 genom Lesotho för att ta oss närmre vårt nästa mål i Sydafrika, Coffee Bay. Steve var dessutom så snäll att han erbjöd sig att ta med våra stora väskor i sin bil och möta upp oss i Matatiele i Sydafrika och sen ge oss skjuts en extra bit till Kokstad (Att den skjutsen sen innebar att ligga ner på hans flak och sola medan han körde på motorvägen gjorde det hela ännu trevligare).

Sagt och gjort.

Efter en snabbgenomgång för mig och V (de ovana ryttarna) hoppade vi upp på hästryggen och begav oss mot gränsen till Lesotho. Väl där och i väntan på passtämpel gick såklart våra två hästar rakt in bland träden. Oförmögna att styra dem fick vi glatt sitta där med huvudena i trädkronorna i väntan på att de andra hästarna skulle börja gå igen och våra följa efter. Bra början.

Det blev dock fantastiska dagar. 6 timmars ridning första dagen och 8 timmar den andra. Över berg och klippor men även över öppna landskap där både travning och galoppering gick över förväntan (Sist jag galopperade var under en ridlektion som liten. Kan tilläggas att det blev min sista ridlektion då hästen slängde av mig och sen var det inte kul mer).

Lunch åts på bergen och middagarna åts i ett hus i Lesotho, allt förberett av vår guide. Han visade oss också grottmålningar och tog oss att besöka byar och byborna. Här byggdes husen av halm och bränt hästbajs (vilket luktar förvånansvärt gott) och vi fick svara på frågor om pojkvänner och barn samt försöka oss på att trumma på en upp och nervänd hink. Vi träffade även en äldre man som undrade hur gammal han var om han var född 1918. Efter vi meddelat honom att han var 91år log han glatt och hoppades att han skulle leva tills han blev 100.

Huset vi spenderade nätterna i låg i Sehlabathebe och var det enda huset i närheten med elektricitet. Där samlades människor från runt om i byn för att jobba under de timmar generatorn var igång, men även barn kom för att umgås, sälja korgar och dansa för oss. När generatorn slocknade fick man gå och lägga sig, vilket passade utmärkt efter dagarna på hästryggen. Kroppen gjorde fruktansvärt ont och man sov som en stock.

4 reaktion på “På hästrygg genom Lesotho”

  1. Att rida är ju ett fantastiskt sätt att uppleva ett land och naturen! Vi har bland annat ridit på Island, Nya Zeeland och i Mongoliet :)

    1. Ja jag är så glad att vi gjorde det. Även om det var nervöst innan och kroppen ömmade något otroligt efter 😉
      Vilka härliga ställen ni upplevt från hästryggen!

    1. Tack så hemskt mycket Linda! Vad glad jag blir :) Jag förstår ditt sug efter södra Afrika, jag hade gärna åkt tillbaka. Är ett stort fan av Sydafrika då de dels har en utbredd backpackerkultur vilket gör det lätt att ta sig iaf längs kusten samt att man kan få storstadsemester i Kapstaden, vinprovningar, surfing, aktiviteter för adrenalinet, sol och bad, vacker natur, kultur och historia och safaris inom samma land :) Mozambique hade också några pärlor (som jag inte har hunnit skriva om än) men svårare att ta sig runt i enligt mig.. och att rida i Lesotho som beskrivs här ovan var också verkligen en upplevelse! Tanzania skulle jag gärna vilja få med nästa gång jag är i krokarna 😉

Kommentera