Guatemala

Pacayavulkanen

Medan vi var i Antigua passade vi på att bestiga Pacayavulkanen. En promenad som blev aningen jobbigare än vad jag hade insett att den skulle bli.

Vi hade läst i vår ‘Lonely Planet’ att det var vanligt att folk blev rånade, våldtagna och mördade på vulkanen och att guiderna bar vapen (Hur vi kunde vara sugna på att bestiga vulkanen från första början är en bra fråga?!). Guiden hade dock inget vapen och både han och turen i sig verkade hur lugn som helst, vad gällde övergrepp i alla fall. Rent ansträngningsmässigt var det sk*tjobbigt i perioder. Men ja, det borde jag ha räknat med. Och det ska tilläggas att min förmåga att gå uppför, om det så är i backar eller trappor, aldrig har varit bra.

Bestigningen började väldigt brant men med jämna mellanrum planade det ut så andningen kunde återhämta sig något.  Mina kära reskamrater ansåg nog inte promenaden alls lika jobbig som jag gjorde och för de som inte vill eller kan gå finns alternativet att ta häst upp en bit, vilket det äldre paret vi hade med på vår tur gjorde.

Belöningen för första bitens ansträngning kom dock när vi fick springa nerför en brant i lös ”vulkansand”. Fantastiskt roligt! Det gick lite för snabbt och fötterna sjönk ner lite för djupt för att man skulle kunna ha riktig kontroll, men det var väl det som var en del av kicken. Vissa i vår grupp hade vid detta laget gett upp och stannat vid en väntplats på vägen, vilket också var ett alternativ. Mina ben klarade sig dock nästan hela vägen upp till toppen. Precis innan sista stenbranten la dem av men utsikten därifrån var inte alls ett dumt tidsfördriv medan de andra besteg sista biten av Pacayavulkanen.

Allt som allt var ansträngningen lätt värt det och maten samt duschen efter vi tagit oss ner igen var ljuvliga. Men vägen ner ja, den hade man lite glömt bort medan man gick uppför, och den hade hunnit bli rätt mörk. Men en spansk kvinna med ficklampa lös upp vår väg och lärde sig snabbt orden sten, stubbe och b*js, vilka hon högt skrek ut så snart något av det närmade sig på marken. Man måste uppskatta omtanken!

Kommentera