Hejdå Mellanamerika

Panama var sista landet i Mellanamerika som fick äran att ha oss på vår ‘Inte alls jordens runt’- resa. Sista stoppet var Panama City där vi fyndade skor och kläder för runt en tjuga styck, åt otroligt god sushi och chockades av den otippade skylinen. Det var även här vi nästan åt kryp på nattbussen, somnade på flygplatsen och blev väckta av en polis, trodde vi blev beskjutna på väg tillbaka till flygplatsen och spenderade sista natten med att äta från en automat och sova på golvet.

För att komma till Panama City tog vi båt från Bocas del Toro och sedan nattbussen. Alla som åker nattbuss vet att man måste ha med sig någon slags färdkost för att överleva resan (eller är det bara jag?!), vilket resulterade i ett styck inköpt flingpaket som visade sig innehåll x antal styck insekter. Mums? Som tur var upptäcktes detta innan påstigandet på bussen och paketet kunde lämnas tillbaka och bytas mot något mer ätbart.

Bussen var framme i Panama City vid kl 5 på morgonen och eftersom R och J varit på annat håll de senaste dagarna fick de väntas in. Jag och L gjorde tappra försök med att hålla oss vakna, men det gick sådär. Lutade över våra väskor somnade vi så sött så. Blev väckta mindre sött av en herre i polisuniform. Han kom dock med all välmening och (på trevande engelska) påpekade att våra väskor lätt kunde bli stulna om vi satt och sov, vilket såklart stämmer, ”för det hade hänt med tre väskor imorgon” (igår?).

Panama City överraskade. Det var både en finare stad än vi trott och priserna var så pass låga som vi i förväg hade tänkt de skulle vara i hela Centralamerika.

Vi spenderade dagen på stan och hade inte bokat något boende i Panama City då vårt flyg skulle gå hyfsat tidigt, utan räknade med att spendera natten på flygplatsen med trevliga restauranger. Färden dit gick via buss där vi satt längst bak på golvet och drack öl. En trevlig färd. Tills det smällte till rejält och fortsatta göra det gång på gång. Som att något skjöt på bussen. Det var det som tur var inte, bara en rejäl punktering. Och inget som stoppade busschauffören från att fortsätta köra. Inte ens polisen stoppade chauffören när han stannades, utan gav honom godkänt att fortsätta köra trots det ihärdiga smällandet. Inte heller när antagligen hjulet trillade av (eller vad det nu var som gjorde att det slutade smälla) stannades färden. Här låter man minsann inget stoppa folket från att hinna med sina flyg.

Inte för att vi borde ha haft bråttom. Panama Citys avgångshall var allt annat än något att skynda till. Där var absolut ingenting. De där restaurangerna vi hade hoppats fördriva natten på, de fanns inte. Natten spenderades således ätandes vad som erbjöds i automaterna vilket var chips, nachos, ostdip och godis (Lät i och för sig inte så dumt såhär i efterhand). Och ni vet hur vissa flygplatser har lounger eller liggstolar att relaxa i- Det har inte Panama Citys flygplats. Däremot hårda stolar och kallt golv att sova på. Men vilka var vi att klaga. Vi hade haft 1,5 trevlig månad i Mellanamerika och efter denna natt väntade fler äventyr på oss i Sydamerika.

Kommentera